logga01.jpgYour Company

TYSKLAND

TYSKA FÖRBUNDET

Efter napoleonkrigens slut 1815 bildades av 38 tyska stater (däribland Preussen och Österrike). Försöken att ena de tyska staterna skadades av rivaliteten mellan Preussen och Österrike, som fick utlopp i kriget 1866. Österrike besegrades, Tyska förbundet upplöstes och Österrike, Bayern och Württemberg gick sin egen väg.

NORDTYSKA FÖRBUNDET

samlade 1866 småstaterna i norr under preussisk ledning. Sedan  fransk–tyska kriget 1870–71 slutat med seger för förbundet kunde den preussiske ministerpresidenten 1871 utropasomblev en förbundsstat och ett kejsardöme under den preussiske kungen Wilhelm I av huset Hohenzollern.

KEJSARDÖMET

Det tyska kejsardömet var Europas ledande stat och skaffade sig kolonier i Afrika (Tyska Ostafrika, Tyska Sydvästafrika, Kamerun, Togo) och Stilla havet (bl.a. delar av Nya Guinea, Karolinerna, Marianerna, Marshallöarna, Samoa). Tysklands industri-alisering och upprustning från sekelskiftet 1900 (särskilt till sjöss) skärpte spänningen i Europa.

FÖRSTA VÄRLDSKRIGET

Den serbiske nationalisten Gavrilo Princip sköt Österrikes tronföljare Franz Ferdinand i Sarajevo som utlöste Första Världskriget 1914. Ösrerrike anföll Serbien. Tyskland som var i förbund med Österrike gick in på Österrikes sida. Serbiens bundsförvanter var  Ryssland, Frankrike och Storbritannien. Dessa förklarar Tyskland / Österrike krig. Tyskland går 1914 in i Frankrike men hejdas vid floden Marne och kriget på västfronten övergår i skyttegravsstrider. På östfronten erövrar Tyskland Polen 1915. I väst pågår slaget vid Verdun hela 1916.

Ryska revolutionen utbryter 1917 och Ryssland drar sig ur kriget. 1917 förklarar USA krig mot Tyskland. Kriget slutar i ett tyskt nederlag, med förlust av alla kolonier och kejsardömets fall.

WEIMARREPUBLIKEN

Efter kriget följde en period av revolutionär oro. Socialdemokrater och liberaler bildade 1918 den demokratiska. Republiken kunde inte hantera 1920-talets galopperande inflation och den sociala nöd som utlöstes av världsdepressionen på 1930-talet, och massarbetslösheten gav näring åt antidemokratiska krafter. De hårda villkoren för Tyskland i Versaillesfreden (landavträdelser och ett enormt krigsskadestånd) hade bäddat för tyska revanschstämningar. Nazisterna kom till makten 1933 (Machtübernahme).

TREDJE RIKET

gjorde sig 1933, genom en fullmaktslag till följd av riksdagshusbranden, till diktator och inledde en gigantisk upprustning. Under ”De långa knivarnas natt” 1934  utrensades rivaliserande nazister. Presidenten Hindenburg avled 1934 och Hitler blev ”Führer und Reichkanzler”. 1936-1939 ”övade” tyska styrkor i Spanska inbördeskriget. 1936 besattes Rhenlandet, som var demilitärisead zon. 1938 inträffade ”kristallnatten”

med nazistiska judeförföljelser och terror. 

införlivades 1938 (Anschluss), liksom Tjeckoslovakien (Sudet 1938, Böhmen-Mähren, 1939, Slovakien blev ett lydrike) (. Efter icke-angreppspakten med Sovjetunionen (Molotov-Ribbentrop-pakten) gick Tyskland 1939 till anfall mot  Polen. Polens bundsförvanter England och Frankrike (”De allierade) förklarade krig och Andra Världskriget startade.

ANDRA VÄRLDSKRIGET

Efter Polens fall 1939, intogs 1940 Danmark, Norge, Luxembourg, Holland, Belgien och Frankrike. 1941 inleddes ökenkriget i Afrika och Jugoslavien och Grekland intogs. 1941 inleddes ”Operation Babarossa” åt öster. Estland, Lettland, Litauen och Sovjetunionen invaderades. Krigslyckan vände 1942, och i ”Slaget om Stalingrad” 1943 tillfångatogs en hel tysk armé.

1943 intogs Sicilien av De Allierade. 6:te juni 1943 landsteg De Allierade (D-day) i Frankrike.

Hitler begick självmord 30:de april 1945 och 8:de maj kapitulerade tyska trupper villkorslöst och kriget var över.

 Judeförföljersen  startade 1933 och via ”Kristallnatten” 1938 och koncentrationslägren och utrotningslägren, som öppnades 1942, kostade detta tiotals miljoner människor livet genom massmord, slavarbete, och svält .

Tyskland  ockuperades av de fyra segrarmakterna och delades i fyra ockupationszoner – tre västliga: brittiska, franska, amerikanska, och en östlig: ryska zonen. Berlin hölls formellt av alla fyra segrarmakterna. Av de västliga ockupationszonerna bildades 1949(Västtyskland).

Samtidigt upprättade Sovjetunionen i östzonen den kommuniststyrda

 

Gränsen mellan dessa stater utgjordes av  floderna Oder och Neisse.

Västzonerna bildade 1949

Den västtyska staten har haft två ledande partier, de konservativa (i huvudsak katolska) CDU och det socialdemokratiska SPD. CDU-ledare som ochlade grunden till de västtyska framgångarna. Adenauer försonades med Frankrike och drog upp riktlinjerna för det nya Västeuropa, Erhard var det ekonomiska undrets regissör. När Östtyskland uppförde Berlinmuren 1961 stängdes den sista flyktvägen västerut, och järnridån drogs ner mellan de tyska staterna. I Västtyskland behöll CDU makten under två årtionden. Det blev en socialdemokratisk regering under som inledde avspänningspolitiken mot Östtyskland (de båda staterna erkände varandra ömsesidigt 1972). Kristdemokraterna under återtog makten 1982. På dem föll uppgiften att förverkliga den tyska återföreningen efter Berlinmurens fall 1989 och kommunismens sammanbrott i Östtyskland

ÖSTTYSKLAND DDR

 Den östtyska folkrepubliken bildades hösten 1949 av den f.d. sovjetiska ockupationszonen samt östra Berlin. I Östtyskland rådde varubrist och låg produktivitet. Befolkningen jämförde med välståndet i väst och missnöjet tog sig uttryck i massflykt till Västtyskland. Gränsen stängdes 1952. Senare nådde flyktingströmmen till Västberlin sådana proportioner att kommunistregimen beslöt att täppa till det sista andningshålet (Berlinmuren 1961). Efter arbetarupproren i Östberlin 1953, som slogs ner av sovjetiska styrkor, hårdnade den politiska kontrollen av östttyskarna alltmer.

Östtyskland förklarade sig som självständig stat 1955 (Sovjetockupationen upphörde formellt) men gick med i Warszawapakten och måste acceptera att stora sovjetiska styrkor stationerades på östtyskt territorium. Under partichefen infördes en benhård partidiktatur, vars främsta verktyg blev ministeriet för statssäkerhet (Stasi) som samlade information om östtyska medborgare i sina gigantiska arkiv. Östtyskland, erkändes av Västtyskland 1972 (under Willy Brandt); den östtyska staten vann därmed internationellt erkännande. Sommaren 1989 nådde spänningen sin kulmen med en växande flyktingvåg ur landet. Östtyskarna flydde via västtyska ambassader i bl.a. Prag och Budapest (Ungern öppnade sina gränser mot Österrike). Under hösten avlöste massdemonstrationerna varandra i Leipzig och andra östtyska städer. Det våldsamma trycket underifrån tvingadeatt avgå i oktober 1989. Kort därpå, 9 november, föll Berlinmuren, och regimens nederlag var ett faktum. Kommunistpartiet gav upp sin ledande roll, och i fria val våren 1990 segrade de partier som arbetade för en tysk återförening. Genom en valutaunion infördes D-marken i Östtyskland, och landet införlivades helt med Västtyskland natten till 3 oktober 1990.

1945 delades Berlin i fyra zoner: amerikanska, brittiska, franska och sovjetiska zonerna.

Staden låg helt omslutet av den större sovjetiska ockupationszonen.

Det begynnande kalla kriget mellan östblocket och västblocket tog sig bl.a. uttryck i Berlinblockaden 1948–49,då en flygbro till de västra zonerna upprättades.

Den östtyska folkrepubliken bildades 1949 av den sovjetiska zonen samt östra Berlin, Västberlin bildades 1949 av franska, amerikanska och brittiska zonerna. Ett arbetaruppror i Östberlin 1953 slogs ner av sovjetiska styrkor.

För att stoppa flyktingströmmen från Östtyskland till Västberlin byggdes Berlinmuren 1961.

9 november 1989 föll Berlinmuren och 1990 förenades Västtyskland och Östtyskland. Berlin blev det enade Tysklands huvudstad.

Omvälvningarna i Östeuropa, kommunistregimernas fall och de öppnade gränserna utlöste en massflykt västerut av tyskar från de forna öststaterna och aktualiserade frågan om ett enat Tyskland. Efter folkomröstning i Östtyskland gick den formella sammanslagningen snabbt. Genom en valutaunion infördes D-marken i hela Tyskland sommaren 1990, och 3 oktober samma år firades den tyska återföreningen. Näringsliv och levnadsstandard i den tidigare kommunistiska östra landsdelen släpade dock långt efter det välbärgade västra Tyskland. Planekonomins lågproduktiva statsföretag klarade inte mötet med marknadsekonomin. Den tyska regeringen måste ingripa och privatisera företag; de olönsamma lades ner eller gick i konkurs. Arbetslösheten steg kraftigt i öst, Återföreningen blev kostsammare än väntat, och mot slutet av 1990-talet stagnerade den tyska ekonomin, skuldbördan växte och arbetslösheten var den högsta sedan 1930-talet (drygt 12 %).  

Tyskland är medlem i EU sedan 1958

 

 

Copyright © Huddinge frimärks-och vykortsklubb. Alla rättigheter reserverade. Senast ändrad: 12 november 2010